I min förra krönika tipsade jag om möjligheten att mot en kostnad ringa från exempelvis en Iphone via Skype till en fast telefon. Efter det har jag fått en del reaktioner från människor som har börjat använda program som What’s App och Viber.
Båda gör det möjligt för dig som användare att sms:a eller ringa gratis till en annan person som har samma program i sin telefon. Det låter väl smart? Ringa och sms:a gratis till en telefon borde tilltala alla som har den minsta önskan om att spara in en krona.
Många är vi i samhället som har fostrats med mantrat att ”låter det för bra för att vara sant, är det nog det”. Det finns också ett liknande amerikanskt uttryck som säger att ”det finns inga gratis luncher”, det vill säga: allt kommer med en kostnad.
Vid första anblick är program som What’s App och Viber väldigt användarvänliga. Det räcker med att du tar hem dem gratis till din telefon, trycker igång dem, går med på att programmet får tillgång till din kontaktlista i telefonen, kollar vilka av dina kontakter också använder programmet och sedan sätter igång ett samtal med dem via sms eller genom att ringa upp dem.
Någonstans i mitten av min förra mening hoppas jag att ni läsare höjde ett ögonbryn. Vad betyder det egentligen att jag som användare ger ett nedladdat program tillgång till hela min kontaktlista? Det vet få. För mig rimmar det tämligen illa.
När jag gräver lite djupare i Vibers användarvillkor inser jag att människor genom att ge dem samtycke till att de får tillgång till telefonens kontaktlista, också har gett dem rätt att lagra alla telefonnummer och tillhörande namn som finns inskrivna, på en server. Eftersom utvecklarna bakom programmen är vinstdrivande företagare kan man aldrig med säkerhet veta var de inskickade kontaktuppgifterna till slut hamnar.
Helt plötsligt känns det där kostnadsfria samtalet lite som den amerikanska lunchen. Är dina vänners kontaktuppgifter värda att bytas in för gratis telefonsamtal? Tänk efter ett varv innan du sätter igång. Mina är definitivt inte det.
Just nu gillar jag…
Att debatten om naket på nätet och vad olika sociala sajter tillåter har blossat upp igen. Facebook tillät inte en bild av en Zorn-målning föreställande en naken kvinna på sin sajt. De hänvisade till sin policy om nolltolerans mot nakenhet på sajten och bilden plockades, med ljusets hastighet, ner.
Just nu gillar jag inte…
Att vi inte kontinuerligt diskuterar effekten av olika nätföretags värdegrunder på vårt samhälle. Facebooks nolltolerans mot nakenhet och Apples liknande policy kan sätta djupa spår i det offentliga konstrummet när nätet blir en allt större del av våra liv. Hur många är medvetna om det?